tisdag 3 augusti 2010

Uppdateringsfortsättning

Lite till då. Vi har som sagt haft en helt fantastisk vinter med hur mycket snö som helst.


naken-Maya och naken-Cilla med de obligatorika snöklumparna

Vår stuga i vinterskrud.


Maya sitter och spanar över snövallarna.

Maria och jag provar Ronias gamla "bodyguard"-tröja
på Valle. Vi hade riktigt roligt faktiskt, Valle fann sig gott som den gentleman han är. :-)



*I februari fick jag förtroendet att hjälpa till med en vit liten
sötsak som snart fångade våra hjärtan - vi kom att kalla honom
Barry White.
* I mars fick vi hjälp av svärfar att renovera vårt minimala sovrum, som visserligen inte blev större, men rymligare och hur bra som helst.
* I slutet av mars blev en vän till oss dålig. Vi hoppades och bad in i det sista. Vila i frid PA, du är ständigt saknad.
* 20 april träffar jag Party för första gången, två dagar senare flyttar den lilla nippertippan hem till oss. Välkommen Party!
* 23 april tränade Sussie och jag för Eva Marie Wergård. Full fart! Så roligt! Hon lånade ut sin Piraya till Sussie, och jag önskar att min Maya kunde fungera med andra än mig. :-)
* 25 april for Barry till sittegentliga hem hos RM, nu hade han äntligen passerat 1000gram.
* 30 april. Istället för att gå på vår väns begravning, vart jag så pass dålig att det blev snabb färd till Enköpingsakuten, innan vidare ambulansfärd till Uppsala där jag blev inlagd. Fick huvudet röntgat, balanstester och annat utfört. Kände mig hemsk som var oförmögen att inte kunna vara med och ta farväl av PA. Pia ringde och tröstade mig - jag som ville vara stark för henne.
* I maj var det dags för pomeranianspecialen i Norberg där jag inte bara ställde Jessie. Agnes är nämligen med och gör utställningsdebut med Sussie när jag visar Cilla i samma klass. De är SÅ duktiga!
* 14 maj hängde jag med Heléna ner till Titti för att titta på Ninja & Spike-valpar. 4 supersöta, svartvita små particolour-troll!
* Finnbogården och Jenny Damm. Hur bra som helst, boendet, maten, människorna, hundarna. Det tog drygt 5 dagar för mig att bli människa igen, hemska dagar, men det var det värt!
BRB! :-)






1 kommentar:

Marlene ♥ sa...

Ja, det var den vita som du tog med hem till Elisabeth och jag tog kort på honom. Så litan han var då. Hahaha