Glädje och sorg

Idag hurrar vi för Agnes, Maya och brorsan Spike som blir fyra år! Dagen har firats med lite agility och lydnadsträning och på kvällen var Björn och Party med på Agility KM för de som aldrig tävlat. De var superduktiga båda två!

Jessieungarna var så grymt söta som valpar!

För en vecka sen födde Agnes 3 små tikvalpar på 118+82+118gram. Tyvärr

blev minsta valpen bara ett dygn, men de andra två går upp i vikt som de ska och är goa och runda.

Det här blir vår andra kull under vårt kennelnamn Lejonstjärna, och kullen

kommer således få stjärntema.

Låt oss presentera stjärnkullen:

Tik 1 en vecka gammal

Tik 3 en vecka gammal

Bästa Jessie 11 år idag!

Visst är hon fin, vår lilla dam?

Just nu ligger hon med magen i vädret i sin korg, i soffan.

Favoritplatsen och favoritläget.

Världens bästa är hon, så rolig och speciell med sin härliga

personlighet och små egenheter.

Samtidigt som hon älskar att mysa runt på tomten, skälla på folk som har mage att passera,

så älskar hon att mysa i soffan (eller sängen), gärna bland en massa kuddar.

Promenader ser hon som onödigt, och man får ofta hämta henne när det är dags. Väl ute är det ju hur trevligt som helst, särskilt när hon får gå lös.

Hon får alltid sina måltider serverade i sin bädd i soffan, det börjar alltid med en galopp från köket, in i vardagsrummet och upp i soffan där hon förväntansfullt, och leende, står i sin bädd på baktassarna och viftar med framtassarna.

Självklart tigger hon om hon får chansen, och lika självklart får hon lön för mödan.

Här får man bli bortskämd så länge man inte blir odräglig.

Jessie älskar katter, och vår Tasso blir överöst med pussar så fort hon får en chans.

Tasso gillar nog uppmärksamheten även om han får nog ibland.

Jessie älskar också valpar, och är den allra bästa mormodern man kan tänka sig.

Vi hoppas att hon ska få bli mormor igen i augusti då dotter Agnes väntar smått.

Ibland gör Jessie fortfarande sina pomrus och då kan man inte annat än bli alldeles varm i hjärtat.

Det här är vår fantastiska Jessie, som vi upplever henne idag och hoppas få uppleva henne många, många år till.

Hon är så härlig vår lilla hund.

Vi har träffat Izzy!

.. och hans matte Tone förstås :).

De har tillbringat 3 dagar på kurs i Stallarholmen så vi åkte dit och hälsade på och fick en riktigt trevlig kväll tillsammans!

Det var en trött Izzy vi fick träffa. Trött och nöjd. Och supersöt! Han är verkligen ett litet lyckopiller.

Dagen efter kunde jag inte låta bli att smita förbi igen en stund (trots att B fyllde år) och se på en stund när de gick kurs tillsammans. Passade på att fota lite, men har inte fått tummen ur att få över de i datorn så jag vet inte hur det blev. Håll till godo med ett par bilder från dagen innan så länge :).

Sötast!

Puss på mamma!

Visst är han underbar?

Av längtan till dig

Teda kyrka 16 juni 2007

From this moment on..

Sorg

Det har varit en mörk helg. I fredags förolyckades en mc-bekant. En av de där bra killarna med stort varmt hjärta som fick mig att känna mig välkommen när jag var nybakad motorcyklissa. Kände inte så många i tokstan då, och än mindre några mc-burna människor. Första turen jag fick åka med dem körde vi vägen mellan Nykvarn och Järna, och eftersom jag inte vågade gasa något hamnade jag snart på efterkälken. Gissa om jag får hjärtat i halsgropen när jag kommer runt en kurva och ser att Han kört omkull. Som tur var var det inte så farligt, kanske mest stoltheten som fick sig en törn, men snart var Han som jag alltid vill minnas honom; glad, godhjärtad och skojfrisk :). De gånger vi träffades efter det passade Han alltid på att med glimten i ögat pika mig över att det var jag som jagat honom av vägen :).

Ezzo vi kommer alltid ha dig i våra hjärtan.

För 13 månader sen blev Jessie "farmor" till en kull på 4 bedårande svartvita små ulltussar! En av dessa flyttade hem till pappa Spike och hans familj, fick namnet Izza, och har sen dess charmat alla i sin väg. Inte minst mig och Björn, som tycker att hon är något av det finaste han sett. Så framåt, trygg, gosig och älskvärd liten hund. En sån som man knappt får nog av att gulla (och gärna skulle ta med hem) med när man har chansen.

Men igår tog det slut. Izza finns inte mer. Det är så hemskt och orättvist att det här händer just Izzas familj.

Jag önskar så att vi kunde radera den här helgen. Att det fanns en rewind-knapp. Det här känns inte bra.

Sov gott allra finaste Izza

Klassvinst?

Idag har vi varit i Fagersta på agilitytävling med två starter i hoppklass två för Maya på schemat.

Minst sagt nervöst.

Maya går in och nollar första loppet som om hon inte gjort annat, och tiden räcker till en 4e plats.

Fantastiska lilla hund!

På banvandringen av hopplopp B får jag lite beslutsångest över hur jag ska göra, och under loppet blir det inte helt som jag tänkt mig, men vi hittar flyt och det är riktigt riktigt roligt -igen! Jag är uppenbarligen inte helt tydlig med Maya som nästan får en vägran på ett hinder, men bara nästan. För vi vinner.

Och Maya får sin första uppflyttningspinne i hoppklass II.

Underbara hund vad du är amazing!

Det blir dock husse som får gå på prisutdelning och lämna in tävlingsbok. Maya och jag var fortfarande ovetande och på avvärmningspromenad :).

Heja husse!

Maya tävlar på Smedjebacken 2010

Grattis också till kullbror Spike som plockade sin första pinne i hoppklass I förra helgen!

Önskningar

Livet börjar återgå till att bli vardag igen.

Maya har börjat träna watertreadmill så vi kan få henne i form till agilitysäsongen startar. Vi har redan hunnit med en officiell hoppklass i Lindesberg där hon placerade sig 3a med 5 fel för en rivning. Annars gick hon klockrent och tyckte det var SÅ roligt! Hon hann t.o.m. skälla lite på sin långsamma matte :).


Jessie är nytrimmad för dagen inför helgens utställning. Egentligen är hon inte alls i full päls, men jag tänker ställa ut min vackra pomtant iallafall :).


Party, Cilla och Maya genomgår förvandlingen till nakenhund, som det ska vara när de haft valpar, även om det vore skönt att slippa alla pälstussar som just nu är överallt.


Agnes då? Jo hon mår bra hon med! Inte alls lika benägen att försöka hävda sig sen det blev tomt på valpar.


Om man tror att tikarna ska sakna sina små telningar när de flyttar så har man fel. Hur mycket de än leker och stojar med, och tvättar och pussar på de små, så verkar de rätt nöjda med att allt är som vanligt igen.

Ordningen återställd.



Det är vi människor som saknar. Saknar de där små charmiga valparna som stjäl ens hjärta från första stund, och lyser upp varenda sekund av ens vardag.

Men det går över iallafall lite grann. Lejonkullen har flyttat hem.





Och de verkar verkligen ha det SÅ bra, både Izzy och Moses, hos kärleksfulla omtänksamma människor. Precis som vi önskat.






Tänk att ett telefonsamtal kan lyfta en hel dag.