Uppdatering

Tiden går fort när man har roligt, även om inte allt är just roligt så nog försvinner tiden iväg ändå.

Midsommar firade vi på Härjarö camping där mina föräldrar lagt till med husbilen. Där var också faster T och farbror M, mina kusiner R och K med respektive, och deras härliga ungar och hundar! Önskar verkligen att vi hann träffas oftare, men livet är ju som det är och dygnet har bara 24 timmar.
Natten mot midsommardagen somnade Suzuki in. Vår kära lilla rabiat, morrhoppa och allra sötaste kanin. Självklart har tankarna snurrat, hade jag kunnat göra något mer, något annorlunda? Suzuki är i alla fall saknad, inte minst av Millan, hans lika långörade kompis.♥


Det har varit avslutning på rallylydnaden. Det har verkligen varit roligt att se hur skoj Maya tycker det är! Vi kommer troligen att gå fortsättningen i höst, men tanken att prova på ”riktig” lydnad, agility eller kanske spår finns också.

Jag tycker inte om försäkringskassan. Tack och lov har det i skrivande stund ordnat sig, men tack vare regeringens jakt vet man inte hur länge det håller i sig. Som om man inte hade nog att leva med den ständiga värken? Tacksam är jag dock (än så länge) att min nuvarande kontaktperson på fk verkar vara mänsklig.

Björn har haft semester i tre veckor, vilken startades med ett besök av min bror och vi fick äntligen träffa hans tjej och hennes ungar. Match made in heaven! ♥
Sen blev de avbytta av svärfar som har skämt bort oss med hemodlade jordgubbar, ny underbar veranda och ny trapp! Det blev hur bra som helst!

Samma dag som våra gallertrappor byttes ut, gick Jessie och bröt av en klo.. hon fick träffa fru veterinär och gå med tratt, och foten i paket drygt en vecka. Konstigt att en hund som ger sken av att verka vara kort och osmidig, lyckas få in foten i truten trots tratt..

Veckan efter Jessie var det dags för Tasso, vår vackra katt att göra sig bekant med en huggorm. Han hann skrämma upp oss rejält, men efter ett dygn med dropp på Strömsholms djursjukhus kunde vi hämta vår slagna hjälte, som minsann hade flirtat in sig hos djurskötarna. Det kan man kalla ändra ton – när vi anlände dit och det var dags att ta blodprov så var han redo att ge alla stryk, hemskt vad arg han var faktiskt. Som tack för att vi sett till att han fått hjälp, bajsade han i bilen på vägen hem.
Vi kan i alla fall konstatera; det är BRA med försäkringar och bajspåsar.


/A.