I lördags var vi och tittade lite på Strömsholmstävlingarna. Trevligt sällskap, god lunch i grönskan (tack R!), vackert varmt väder och hästar. Underbar dag!
Vi såg några dressyrekipage...JPG)
...och uthållighetsprovet i fälttävlan.
Något som slog mig var att inte folk hade vett att lämna sina hundar hemma i värmen! Vi såg t.o.m. en hel del små valpar som blev runtsläpade. Socialisering i all ära, men vad har de där att göra bland allt folk och framförallt i solen och värmen som var? Hade de inte haft det bättre hemma? Ett tag när vi satt och tittade på fälttävlan (i stekande sol) var det någon bakom oss som hade en JRT som satte igång att tjuta var gång det kom förbi en häst. Och vad finns på en hästtävling om inte hästar?..
♥
Tack underbara mor och far för hundvakt och mat! Så roligt att se hur förtjusta pomtjejerna blir när de kommer till er!
♥
Det var underbart att vara där och då, men jag kan inte sen dess undgå att känna mig modstulen. Jag saknar verkligen hästeriet, med allt vad det innebär. Finns inget som går upp mot känslan i att bli ett med hästen, att känna "nu blev det rätt", om det så är ett moment i dressyren eller när man flyger över ett hinder. Det finns inget bättre sätt att växa som människa.
Toffée & William - ni fattas mig!
/A.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar